# Biologisk bekämpning och IPM: skadegörare och metodval

URL: https://leafwrit.com/fi-sv/biologisk-bekampning-nyttodjur/
Reviewed: 2026-10-29

Biologisk bekämpning i finländsk yrkesodling kan bygga på nyttodjur eller på mikrobiologiska preparat. Nyttodjuren, makroorganismerna, är ryggradslösa djur: insekter, spindeldjur eller nematoder. Mikrobiologiska preparat är svampar, bakterier och virus. Ta reda på vilken organism det gäller och i vilken odlingsmiljö den ska användas innan du köper.

Biologiska bekämpningsorganismer är rovdjur eller parasiter som utnyttjar växternas skadedjur som föda. Humlor används i allmänhet för pollinering av växthusväxter och tambin för frilandsväxter.

## Tillstånd och anmälan för nyttodjur

Makroorganismer ska vara godkända av myndigheterna innan de kan marknadsföras, användas eller importeras. Ansökan och anmälan lämnas till Livsmedelsverket.

En anmälan räcker om arten är ursprunglig i Finland eller finns på EPPO-standarden PM 6/3 för bekämpningsorganismer. Anmälan lämnas två veckor innan produkten införs, används eller marknadsförs och är avgiftsfri.

Tillstånd krävs om arten inte är ursprunglig i Finland och inte finns på EPPO:s lista, eller om en pollinerande art inte är utbredd i Finland, till exempel Bombus terrestris. Tillståndsansökan lämnas tre månader före den första införseln, användningen eller marknadsföringen.

Utvidgat tillstånd krävs när organismen ska användas för andra växtarter än de på Livsmedelsverkets lista eller flyttas från växthus till friland. För andra skadegörararter behövs inget nytt tillstånd.

Biologiska bekämpningsmedel av svampar, bakterier och virus är mikrobiologiska preparat. Tukes godkänner och övervakar dem i en process som är likadan som för växtskyddsmedel.

## Från fynd till behandlingsbeslut

Vid integrerat växtskydd väljs bekämpningsmetod för varje situation med hänsyn till grödan och helhetssituationen. Yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel ska tillämpa principerna, som gäller i hela EU.

De allmänna IPM-principerna ingår i kraven på korrekt användning enligt artikel 55 i växtskyddsmedelsförordningen.

Skadegörare förebyggs med mångsidigt växelbruk, grödor med bra motståndskraft, balanserad gödsling och friskt odlingsunderlag. Förekomsten följs med limfällor eller växtlighetsobservationer, prognosmodeller och experttjänster. Bekämpning inleds på basis av observationsresultaten och tröskelvärdena, det vill säga den mängd skadegörare som gör bekämpningen ekonomiskt lönsam.

Biologiska bekämpningsmetoder är till exempel naturliga fiender till skadegörare, bakterier och virus. Finns det fungerande alternativ till kemiska växtskyddsmedel, används de.

Utgå från grödan och den skadegörare du faktiskt hittat. Välj kemiska preparat och användningsvillkor för just den kombinationen och följ godkännande- och märkningsvillkoren.

## Identifiering och anmälan om misstänkt karantänskadegörare

[Livsmedelsverkets sökning av skadegörare](https://www.ruokavirasto.fi/sv/vaxter/vaxtsjukdomar-och-skadedjur/sokning-av-skadegorare/) ger information och bilder om karantän- och kvalitetsskadegörare och beskrivningar av några andra skadegörare.

Sökningen görs efter växtgrupp, för vissa växter även efter art, skadegörarens namn eller skadegörargrupp. Listan över skadegörare i menyn är på finska.

Fynd och misstankar om karantänskadegörare [anmäls till Livsmedelsverket](https://www.ruokavirasto.fi/sv/vaxter/vaxtsjukdomar-och-skadedjur/sokning-av-skadegorare/karantanskadegorare/gor-en-anmalan-om-en-karantanskadegorare/) med blankett.

Ett misstänkt skogsträd fotograferas både på nära håll och på lite längre avstånd inför anmälan till Livsmedelsverket.

Många växtsjukdomar kan kännas igen på symtomen, men specialiserade laboratorier bestämmer sjukdomsalstraren med olika analysmetoder.

En vuxen coloradoskalbagge är omkring en centimeter lång, med gula och svarta ränder. Huvudet är orange med svarta prickar. Larven är orange, har tre benpar och två rader svarta sidoprickar. Strimlusen har röda och svarta ränder och ett huvud i kroppens färg.

Coloradoskalbaggslarven rör sig och äter. Nyckelpigans puppa sitter stilla, fäst på bladet.

En anmälan om misstänkt coloradoskalbagge innehåller en bild på skalbaggen. Skalbaggen tas till vara, helst levande i en glasburk.

Kontakta laboratoriet innan du skickar ett prov. Prover av växtskadegörare går till Ruokavirasto, kasvintuhoojalaboratorio, Mustialankatu 3, 00790 Helsingfors, kasvintuhoojalaboratorio@ruokavirasto.fi, med remissen Tjänsten för identifiering av växtskadegörare från [sidan för insändning av växtprover](https://www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/undersokningar-om-vaxter/sa-har-skickar-du-proverna/). Nödvändiga undersökningar kan man också fråga om via e-post eller telefon.

## Fällfångst och plantinventering är olika underlag

Anteckna gröda, värdväxt, skadebild och tidpunkt tillsammans med varje fynd, så går säsongsförloppet att följa. Gula limfällor visar hur havrebladlössen flyttar från hägg till åkrarna. Bekämpningsbehovet i spannmål bedöms genom att räkna bladlöss direkt på plantorna.

Havrebladlusen övervintrar som vinterägg kring häggens knoppar. Generationerna utvecklas på hägg under maj. Vingade bladlöss flyttar till spannmålen i juni och förökar sig där utan befruktning. När axet eller vippan kommit fram flyttar en ny vingad generation till gräsvegetation. I slutet av september återvänder bladlössen till häggen för äggläggning. Bladlöss kan också komma med långväga luftströmmar.

Under torra försommrar söker sig havrebladlössen till plantans bas, skyddade från solen. Undersök därför även plantans bas vid inventeringen.

I potatis kan bladlöss sprida virussjukdomar. Bönbladlusen är en viktig spridare av potatisens Y-virus, särskilt vid bladlusinvasionen tidigt under växtsäsongen.

Bladlössen räknas på flera stickprov om tio plantor per skifte. Vid uppkomst och bestockning nås bekämpningströskeln när minst var femte planta har bladlöss. Under stråskjutning är tröskeln fem bladlöss per planta; vid ax- eller vippgång är den 10–20. För potatis finns inget separat bladluströskelvärde.

För rapsbagge är bekämpningströskeln 0,5–1 skalbagge per planta i tidigt knoppstadium. Senare före blomningen är den 2–3 per planta.

Kålmalen är gråbrun med ljusare partier längs framvingarnas bakkant. I vila bildar de ett vitt, vågformat strimmönster. Larverna är vanligen gröna med mörkbrunt huvud, avsmalnande kroppsändar och glest fördelade korta hår. Förpuppningen sker på växten i en ljus, nätliknande kokong.

För kålmal på oljeväxter finns ingen fastställd bekämpningströskel. Bekämpning kan övervägas vid i genomsnitt några larver per planta.

## Naturliga fiender i biologisk bekämpning av bladlöss

Rovdjur angriper skadegörare i olika utvecklingsstadier. Parasitoider lägger ägg i eller på värddjurets ägg, larv eller puppa. Värden dör inte omedelbart och skadan på växten förhindras inte, men nästa generations utveckling begränsas.

Till bladlössens naturliga fiender hör nyckelpigor, blomflugor, guldögonsländor, jordlöpare, parasitsteklar och insektspatogena svampar. Anteckna vilken organismgrupp du hittar när du inventerar nyttodjuren.

En nyckelpiga kan under sin livstid äta tusentals bladlöss. Sjuprickig nyckelpiga är den vanligaste av Finlands drygt 60 nyckelpigearter.

Jordlöpare, kortvingar och spindlar rör sig i åkermiljön under hela växtsäsongen. De är allätare och äter bland annat bladlöss, fjärilslarver och snäckor.

Naturliga fienders förekomst och betydelse kan ökas genom att förbättra deras livsbetingelser. Fleråriga mångfaldsremsor och rovdjursbänkar (petopenkat) ger allmänna rovdjur skydd och övervintringsplatser. Blommande växter, uteblivet höstplöjning och orörda skyddsområden stöder övervintrande parasitsteklar och parasitflugor.

## Kemiska preparat och nyttodjur

På förpackningen anges hur skadligt växtskyddsmedlet är för nyttiga leddjur. På preparat som är tillåtna för växthusbruk står det särskilt om preparatet kan användas samtidigt som biologiska bekämpningsorganismer, till exempel parasitsteklar. Organismvarningen är preparatspecifik. Läs därför förpackningens uppgifter om skadlighet för nyttiga leddjur innan du behandlar där nyttodjur används.

## Skydda bin och humlor

Begränsningar i ett preparats användning skyddar pollinerare som bin och humlor samt nyttiga leddjur som bracksteklar, äkta parasitsteklar och rovkvalster.

Är preparatet skadligt eller menligt för bin och humlor, får blommande växter behandlas endast efter binas flygtid mellan kl. 22 och 05. Är det ytterst giftigt för bin och andra pollinerande insekter, får det inte användas för behandling av växter. Närmare än 60 meter från bikupor är användning alltid förbjuden utan biodlarens medgivande.

Kontrollera produktens varningar för blommande växter, binas flygtid och närhet till bikupor. Bivarning finns i allmänhet på preparat som används mot skadeinsekter, och bruksanvisningen kan innehålla växtspecifika preciseringar.

Produktgodkännandet kan innehålla en skyldighet att innan produkten används informera personer i omgivningen som kan utsättas för vindavdrift och som har bett att bli informerade (artikel 31).

## Biologisk metod i ekologisk och konventionell odling

Biologiska, mekaniska och kemiska metoder kombineras inom integrerat växtskydd.

I ekologisk växtproduktion ingår skydd av skadegörarnas naturliga fiender bland de förebyggande åtgärderna.

Användningen av växtskyddsmedel och produkter i förteckningen i bilaga 2 bokförs med skäl, preparatets namn, användningsdatum, verksamma ämnen, använda mängder, grödor, jordbruksskiften och de skadegörare eller sjukdomar som ska bekämpas.

Kontrollera separat vilka biologiska bekämpningsmedel som är tillåtna i din odling.

## Resistens: jämför verkningssätt

Resistenta skadegörarbestånd förebyggs genom att använda växtskyddsmedel som tillhör olika grupper av verksamma ämnen.

Fungicidernas verkningssätt finns i [FRAC Code List 2026](https://www.frac.info/publications/all-downloads/). Herbicidernas verksamma ämnen och koder söks i [HRAC:s söktjänst](https://hracglobal.com/tools/classification-lookup). Insekticidernas verkningssätt klassificeras av [IRAC](https://irac-online.org/mode-of-action/).

HRAC:s söktjänst visar både den nuvarande HRAC/WSSA-koden och den äldre HRAC-koden. ACCase-hämmare tillhör grupp 1, tidigare A. ALS-hämmare tillhör grupp 2, tidigare B.

IRAC:s insektsmedelsklassificering använder däremot grupp 1 för acetylkolinesterashämmare, med undergrupper A för karbamater och B för organiska fosforföreningar.

Herbicidernas verkningssätt och kemiska familj är separata uppgifter. I HRAC-grupp 1 ingår exempelvis aryloxyfenoxipropionater, cyklohexandioner och fenylpyrazoliner.

Insektsmedlens verkningssätt omfattar bland annat acetylkolinesterashämning, blockering av GABA-styrda kloridkanaler och påverkan på natriumkanaler.

## Nästa steg

Identifiera först skadegöraren. Godkända preparat och användningsvillkor finns i [guiden till KemiDigi](/fi-sv/kemidigi-godkanda-vaxtskyddsmedel/). Anteckna den utförda behandlingen i [sprutjournalen](/fi-sv/sprutjournal-fylla-i/).